Det händer så mycket hela tiden, en dag känns som tre och denhär helgen har kännts som hundra. Det har varit stora middagar och konserter, festivaler, strandbad (ni kan ju tro att jag badade, två gånger, men inte för att jag ville utan för att jag kände mig tvungen) (och det var sketakallt), utflykter och stros. Det har varit en händelsefylld och skön helg.  Detta är min sista vecka och jag känner mig lite kluven. Jag vill både åke hem och stanna kvar. Jag saknar mina fina vänner, mamman och pappan och självklart Flocken hemskt mycket, men jag trivs samtidigt så bra här också. Och jag skulle ju vilja lära mig franska ännu lite bättre. Men på måndag är det dags.
Mitt plan landar 14.00 i Köpenhamn för dem som känner att de har saknat mig så mycket att de knappt kan hålla sig. Och jag kommer bli överlycklig, för mina föräldrar kan inte komma och hämta mig..
Det som fortfarande väntar mig är en matfestival, en utflykt till en by som sägs vara en Frankrikes vackraste, en sista strandtripp (sista chansen för flamingosarna att uppenbara sig) och alltför många avskedskalas..
Och just det! Jag har bestämt mig för vad jag tycker om min nya lillebror; han är gnällig och jobbig och omogen och alldeles för kräsen, men han vill väl. Jag försöker mest hålla mig undan för det finns en viss risk för att jag annars blir otrevlig.

Här är fyra bilder från Avignon:

Jag har en ny lillebror. Han är 21 och en gänglig tysk. Pratar i ett, gnäller en hel del men är på något sätt ganska kul ändå. Jag har ännu inte bestämt mig om jag gillar honom eller inte. Men har med sig den senaste filmen med Johnny Depp på sin dator så jag tänker i alla fall vara snäll mot honom. Ett är säkert och det är att min gamla lillebror var den bästa! Honom saknar jag.
I övrigt har det inte så förtvivlat mycket nytt. Jag var i Avignon med franska mamman i lördags, bytte nivå igår (och jag ville gråta mest hela tiden för att det var så svårt, idag är det dock bättre) och idag ska jag på konsert. Jag kan föra små konversationer på franska och idag kan jag dessutom berätta om hur jag var när jag var liten.. Det ni.
Men jag har fortfarande inte sett några flamingos och det skulle jag verkligen vilja göra, även om jag inte riktigt tycker om djur.

Och jag blir så hemskt glad när jag märker att mina fina vänner läser och kommenterar. Jag saknar er ännu mer, men det är en behaglig saknad. Puss puss puss puss!

Jag har myggbett överallt! Två gånger har jag varit på ett speciellt ställe och första gången fick jag fem myggbett i ansiktet och andra gången fick jag åtta på min vänstra arm. De är väldans specifika de Montpellierska myggen och jag kan ju inte sluta klia!
Vi har varit ute och firat både födelsedag och nationaldag sedan sist och det var både trevligt och mindre trevligt. Montpellier har en tendens att lura oss på ett sätt som för det mesta slutar med en jäkla lång promenad. Men utgången var trevlig, det må jag säga. Inte alls som i Sverige och precis som i Sverige!

Det händer mycket hela tiden i Montpellier. Det är så lätt att bli vän med folk och alla är så öppna. Jag umgås ganska mycket med den Sydafrikanska tjejen, en kinesiska, en tjej från Island och nu, en ny tjej från Mexiko. Imorgon ska vi alla till stranden och ikväll är det festival i staden. Min "lillebror" ska åka hem så jag och ma mère francaise ska lämna honom på tågstationen och sen besöka festivalen tillsammans. Jag undrar hur det ska gå nu, utan "lillebrors" översättningar när jag knappt kan franska och Joëlle inte kan engelska.. Men jag har verkligen haft tur, för min lilla madame är väldigt snäll. Hon tar med oss till stranden och på middagsbjudningar och nästa lördag ska vi åka till Avignon, hon och jag. Andra har nog inte lika mycket tur med sina boenden verkar det som.
I skolan går det mycket bra och kanske lite väl bra. Än kan jag allt som vi går igenom och jag ska få extrauppgifter och kanske gå upp en nivå nästa vecka.
Som det känns nu skulle jag vilja stanna längre. Jag önskar mig min ungdom tillbaka!

Nu är jag här och här är Montpellier i södra Frankrike. Fem dagar har gått och jag har hunnit med mycket:

• Varit i Carcasonne (stavning?) som är en medeltidsstad med fästningar och slott och väldigt många lavendelpåsar.
• Irrat runt i staden som är "min" och väldigt väldigt fin, om än något enfärgad.
• Varit på stranden men inte badat och inte heller sett några flamingos.
• Beklagat mig över det manliga släktet med min franska "mamma" på väldigt bruten franska och beucoup beucoup charader.
• Börjat skolan.
• Druckit micrat kaffe.
• Kollat på Tour de France.
• Blivit bjuden till Nimes av en Sydafrikan som känner min nya Sydafrikanska vännina - Taryn Smuts (hon är mycket trevlig så man får inte skratta).
• Varit på middagsbjudning.
• Blivit ihoptussad med GEMS (James på franska). Han är trés gentil, trés sportif och hans pappa äger ett flyplan.

Så har jag det i korta drag och här är min franska familj: Joëlle, Henrik och moi (Henrik är 17 år och kanske den mest väluppfostrade pojke jag träffat).