Jag var lite orolig för den här söndagen. Men det löste sig hur fint som helst för här sitter jag; framför teven, med mina mysiga fötter på bordet, tända ljus och knaprar endiver. Man kan ha det sämre.

 

Och förresten så måste jag sluta uppdatera min blogg så ofta. Folk kan ju vänja sig vid det.

Idag hittade en bild i min plånbok som jag borde ha tagit ut för snart fyra år sedan. Men jag stoppade tillbaka den igen. Och sen öppnade jag lådan och mindes en massa. Jag läste brev och tittade på bilder som jag borde ha stoppat undan för snart fyra år sedan. Och sen tänkte jag att fyra år (nästan) är väldigt lång tid och det händer fasligt mycket på nästan fyra år. T.ex. var det nästan fyra år sedan jag var chefsservitris på Skafferiet och tyckte att jobba på restaurang var bland det roligaste jag visste (haha säger jag idag). Men jag gillar hur jag har det nu. Därför ska jag stoppa undan lådan imorgon. Men bilden i plånboken behåller jag ett tag till. Godnatt.

Jag och Erik bakade rosa hallonmuffinsar igår. Som en kakdröm.. I alla fall att se på.



(Idag saknar jag många människor.)

Vad är det som micras och micras, men aldrig tinar klart?

Min grisarm gör fortfarande ont, en av mina finaste män är lite "under the weather" som man säger, jag har inte alls hunnit med att plugga det jag ska och jag är så förtvivlat hungrig (mördarhungrig). Men mitt hjärta är lätt och jag är glad. Det är torsdag imorgon och på fredag planeras årets kalas; APOLLONIAs RELEASEKALAS!! Och man förstår ju vem som är roligast på skolan!

(Ps. The Dead Weather. Jag känner mig hel. Åh vad jag har saknat dig Allison Mosshart.)

Just nu sitter jag och gottar mig i min älsklingssoffa med datorn i knät, Okeson bredvid mig och morgonkaffet i handen. Helgen var en bra bra helg och då är det okej med en ny vecka. Vi klarar oss till nästa helg och vår nya söndagstradition.

Jag har för övrigt fått reda på vem blomman var från. Det var inte så spännande och mystiskt, men inte desto mindre glädjande. Vissa karlar är bra fina trots allt.

Jag avslutar med en gammal nyhet: Takfläkten är borta och mitt tak är pånyttfött! Se så tomt och vitt och stort. Strålande!

Jag har fått en blomma. Ingen avsändare, inget kort. Lite villkorslös balsam för mitt lilla hjärta där jag slipper tacka men nej-tacka. Mycket lägligt. Tack så mycket du mystiske man.


Här är hon, min lilla blomma.