Vi har två fotbollslag på skolan som spelar i korpenligan. Ett damlag som är rosa, och ett herrlag som är blå (korrekt enligt könsroller). Första gången jag var på en bk käftis-match var (den officiella versionen) för att jag skulle vara moraliskt stöd åt laget (den inofficeilla var att jag inte riktigt orkade med Gabriels tjat). Till min häpnad visade det sig vara olidligt spännande och jag kom flera gånger på mig själv göra små ljud av häpnad/förfäran/skräck/glädje/skräckblandad glädje mm. (ooh/aaaah/åååhneeej/jaaaaaaaaa mm). Helt plötsligt var matchen slut och jag ville ha mer. Mer mer mer. Så jag gick även på damernas match. Och nu är jag fast. Jag missar sällan en käftismatch, och om jag gör det har jag en bra anledning.

Nu följer nördig fakta om tandläkarfotboll:
1. Alla spelare har nummer som 11, 12, 23, 24, 35, 36, 47, 48 (ett-ett, två-tre, tre-fem osv), precis som tänder. Ingen spelare heter något ensiffrigt förutom målvakten som heter 0. Skulle det vara riktigt nördigt (om det inte reden är riktigt nördigt) så borde målvakten hetat 00 = alla tänder i munnen (hahaha).
2. När herrrarna tackar motståndarlaget tackar de med tre borrar: bzzz bzzz bzzzzzz (det är sant).
3. Hittills har herrarna vunnit varje match, men damerna har inte vunnit någon. Detta gör inte så mycket, för damerna är så mycket finare att titta på när de springer runt i sina fina rosa kläder.
4. Matchen som bilderna visar slutade dessutom med en bruten näsa. Andra matcher har slutat med en bruten tumme (på två ställen), en stukad fot, en blåtira mm. Ni märker ju själva vilken dramatik som utspelar sig på Malmö IP.