...och jag är inte ett dugg utvilad och inte det minsta mer motiverad. Jag är lika trött på protetik och endopatienter som jag var innan jag åkte till Helsingborg, men jag har haft den bästa veckan någonsin; umgåtts med mor och far, träffat gamla vänner, fotat och promenerat, latat mig, till och med jobbat lite (dumt för övrigt). Allt har känts så lätt så lätt och jag har verkligen mått bra!
Jag är inte alls redo för vardagen igen. Bara en timme efter att jag kom hem började saker och ting kännas jobbigt igen. Det är mycket som jag måste ta tag i och fundera över som på något sätt har legat på paus under påsklovet. Plugg, sommarjobb, med mera med mera. Usch ja. Men solen lyser i alla fall fortfarande och man får ju vara glad för det lilla. :)


Mina fina flickor och jag i solen. Puss!