Nu drar jag till Stockholm kära vänner. Nedräkningen har börjat och om mindre än fyra timmar är jag på väg. Själv. Och jag ska bo hos en okänd, men helt uppenbart, en väldigt snäll kvinna. Alltså, även om jag har tappat hoppet om manligheten så har jag inte tappat hoppet om mänskligheten. Det är goda människor som tar in främlingar i sina hem och hushåller dem med madrasser.