Oron i magen är borta, istället  har jag fått en sten. I njuren. En njursten alltså. Den sitter där den sitter och gjorde ett tag helt galet ont. Jag kan med handen på hjärtat säga att det var mitt livs värsta smärta. Efter 13 timmar på akuten, varav 8 timmar med smärta, en grundlig gynundersökning och röntgen av njurar skickades jag hem. Man hade konstaterat att det inte var blindtarmen utan en liten sten i njuren. Doktorn ordinerade mycket vatten och täta toalettbesök samt intag av smärtstillande vid behov, så det är vad jag gör, dricker och kissar och dricker och kissar och dricker och kissar och trycker i mig lite smärtstillande vid behov. Men inte sjutton vill stenen komma ut. Nu har han dessutom gått och gömt sig för han har inte gjort så mycket väsen av sig de senaste dagarna. Han trivs kanske lite väl bra.
Alltså. Jag är med njursten och beräknad nedkomst är okänd. Men förstföderskor brukar ofta gå lite över tiden har jag hört. Så jag får väl vänta ett tag till och sen spränger jag bort honom. Ha!
 

Jag har stora sommarplaner. Det innebär, först och främst, att jag inte tänker jobba på Skafferiet (hör och häpna). Jag satt och uppdaterade mitt CV härom veckan och såg att jag har jobbat där i ganska exakt nio år. Inte konstigt att man blir trött. De stora sommarplanerna fortsätter med att jag nog inte har någon lust att jobba överhuvudtaget. Inte om jag ska servera och det verkar som om folk tror att det är det enda jag kan, för det är de jobben jag får. Alltså avslutas de stora sommarplanerna med att jag nog åker till Frankrike och lär mig franska. Paris eller Rivieran? Je ne sais pas (och om det inte är rättstavat så är det ännu en anledning för mig att åka dit).