Det var fint. Kanske inte så genomtänkt, men himla fint. Man lever ju bara en gång och ibland kan det vara värt en den trubbel i efterhand. Resan i korthet: Vädret var fint och maten var dålig. Vi shoppade ingenting utan gick mest runt och strosade och fotade. Och njöt. Förutom sista dagen för då blev stora starka pappso sjuk och något ynklig. Men det blev bättre. Nu är vi hemma i vardagen med allt vad det innebär och jag kan inte hjälpa att längta till sommaren och ledigheten och solen. Jag vill ha en annan vardag ett litet tag.
Hur som helst; Som den "mästerfotograf" jag är så glömde jag minneskortet till kameran hemma i Malmö... Men som den mästerfotograf min fina far är så hade kan tre. Och här är lite bilder (de små blir större med ett klick):