Det finns en anledning till varför jag inte cyklar på vintern eller när jag är onykter. För om det finns en cykel, någonstans, var som helst, som trillar omkull så är den min. Garanterat. Idag igen kära vänner. Idag var det lurigt halt. Jag förstod det inte förrän jag låg på marken med ett hål i huvudet och brillorna flygande i luften (mycket dramatiskt). Det blev, som sig bör, ett litet besök på akuten där hela väntrummet var fullt med trill-omkull-skador, bland annat en handledare i en rullstol. Men jag slapp sy, fick två huvudvärkspiller och gick hem och tvättade bort mitt lilla koagel. Och här är jag nu, ren och fin med ett hål i huvudet och en kruka påskliljor från en finfin vän.

Ps. Jag lovar att uppdatera lite oftare.